I somras tipsade jag om en dokumentär i min andra blogg. Nu gick den nyss på SVT igen och finns uppe på svtplay t o m 31/1. Mandelblom, kattfot och blå viol heter den och handlar om vår biologiska mångfald, och hur den utarmas i samma takt som våra gamla kulturmarker växer igen. Den är så fin att man kan se den om och om igen. Här hittar man den.



Bastardsvärmare på en tistel som jag fotade i Sillviks naturreservat i somras.

Spenderade nyårshelgen i Uppsala goda vänners sällskap, vilket man kan läsa mer om här. Det här inlägget tänkte jag dock fortsätta där det andra tar vid, nämligen besöket på naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Mitt första besök där, men kommer garanterat bli fler sådana. Att det blev just nu var då det hade en utställning om Tomas Tranströmers insektsamling som han samlade i sin ungdomsår på Runmarö. Det var dock en ganska liten utställning så givetvis kikade jag in på de andra också. Låter bilderna tala för sig själv:


Jordlöpare från Tranströmska insektssamlingen. Fin fina etiketter!

Äldre insektssamling. Observera den ovanliga antennmonteringen.

Samlingen av kolibrier. Massgrav som Emma uttryckte det.

Fjälluggla. Harry Potter-vibbar.

Till allmänhetens stora glädje: däggdjur!

Igelkottsbebisar

Slutligen djuret som var på allas läppar 2011: Lodjuret! Men jag lovar att jag inte gjort en Terje, den var faktiskt där på riktigt.

Sprang in i museibutiken också, och kom hem med lite insektsnålar, klisterremsor till herbariet och några antika glasburkar. Förvisso är vintern extremt varm, men längtar ändå till våren när livet börjar spraka igen!

Begav mig igår kväll iväg till Naturhistoriska museet för en föreläsning om rättsentomologi som Västsvenska entomologklubben arrangerade. Det var Anders Lindström som höll i föredraget, Sveriges enda rättsentomolog. Han berättade om vilka insekter (främst olika arter av spyflugor) som han använder sig av, vilka metoder för att räkna ut hur lång tid en kropp har legat samt några av de fall där han har hjälpt till med sin expertis i.

Han berättade (och visade bilder) från sitt besök på en så kallad body farm i USA som han besökte i somras. En body farm är ett område där det ligger donerade kroppar utspridda som man undersöker bland annat hur förruttnelsen går till och vilka insekter som kommer till kroppen i de olika stadierna. Något sådant finns ju inte här på hemmaplan, då det anses vara oetiskt, så här utförs istället samma typ av forskning med griskadaver istället. Är man intresserad av sånt kan man kika på Veckans brott på svt, där har Leif GW Persson lagt ut två grisar under två olika förhållanden för att undersöka vad som kommer att ske med dem.

Från bohuslänningen förra veckan. Lite fel på faktan, och efternamnen vart ju också lite knas, men allt kan man ju inte begära. Att halva västkusten nu sett min puckelrygg är ju ändå ganska kul.

I onsdags var det dags för sista turen upp till Nordens ark och entomologistudiecirkeln. Känns lite trist nu när det hela är över, var sannerligen ett trevligt veckonöje att sätta sig på bussen för den en och en halvtimmes långa färden.

Sista träffen var väl lite den som jag hade högst förväntningar på, då vi skulle få lära oss att sortera och preparera insekterna. Började med en kort föreläsning om hur man gör en grovsortering, vilka grupper man skall lägga de olika insekterna i beroende vilken typ av fälla man använt med mera, samt en instruktion hur man monterar olika typer av insekter. Sen var det dags för lite praktiskt arbete.

Vi tog varsin vanna (plastbytta) och fyllde upp med lite vatten, sen tömde vi ut burkarna från fällorna och det var bara att kavla upp ärmarna och börja sortera. Skalbaggarna var ganska lätta att lägga åt sida, likaså myrorna men att skilja på steklarna och flugorna där de simmades runt hopknycklade var sannerligen inte de lättaste.



När jag suttit och sorterat dryga timmen bytte jag aktivitet till att montera och fick kämpat med diverse olika skalbaggar för att försöka räta ut ben och antenner. Första gick väl inte sådär överdrivet bra, då det slutade med att skalbaggen gick i två delar, oups.. Till slut fick man dock in knycket och fick uppleva det fina i att pensla ben och antenner rakt och snyggt i symmetri. Hann med två skalbaggar totalt innan det var dags att packa ihop.

Det här gav en mersmak som heter duga, måste införskaffa lite nålar och annat så man är redo inför våren när saker och ting åter väcks till liv ♥

Satt hemma i helgen när jag var ledig och tränade lite på att nyckla. Har fem lådor med insekter som inhandlades för några månader sen på tradera som helt saknar etiketter eller ana information om samlingen, vilket är väldigt synd.



Tränade på fyra olika fjärilar, och ironiskt nog var den första jag försökte mig på en Mnemosynefjäril (Parnassius mnemosyne), en av Sveriges mest hotade arter. Oups..

Hur som helst, använde mig av nationalnyckelns band om dagfjärilar, och det funkade hur bra som helst att nyckla efter den. Testade insektsboken jag köpte på kursen och kunde utan större svårigheter nyckla fram till familjen (papilionidae, riddarfjärilar) i den.

I skrivande stund är studiecirkeln över, och hade tänkt göra ett inlägg för varje träff men gör istället som så att träff nr två och tre blir sammanslaget då jag synd och skam inte hade med mig kameran. Knäppte lite bilder på studielitteraturen och papperna vi fick nu i efterhand istället.

De två träffarna var uppdelade någorlunda lika, men att vi fick börja med en föreläsning om de olika insekternas ordningar, och vilka familjer som fanns inom dem. När det var klart så satt vi två och två vid stereolupparna och skulle sortera ett gäng med insekter efter vår nyvunna kunskap. Det här med att räknar hur många antennleder och fotleder ett djur på 3-4 mm har är sannerligen inte det lättaste, men utan tvekan fascinerande.



Andra träffen fick vi lära oss om skalbaggar, halvvingar och fjärilar. Träff nummer tre tillägnades hopprätvingar, steklar och flugor. Så tanke var väl nu att man åtminstone någorlunda hjälpligt skall kunna placera in en insekt under någon av de kategorierna, och sen nyckla sig vidare till familjen.



Kurslitteraturen vi har är en bok som heter Insekter skriven av en hel rad författare (Per Douwes, Ragnar Hall, Christer Hansson och Åke Sandhall). Men hjälp av den kan man nyckla sig ner till insektens familj, sen får man gå djupare med någon mer specifik bok om just den ordningen/familjen t ex nationalnyckeln.

När jag skulle upp på träff nummer två i entomologi studiecirkeln (inlägg kommer om en dag eller två) fick jag lånat mammas bil, tur var väl det då jag förmodligen hade kommit väldigt sent med bussen då det hade rasat massa sten ut på motorvägen som skapade kilometerlånga bilköer. Hurusom helst så skulle hon ju få tillbaka den sen på kvällen, så svängde förbi hemma hos mormor där hon var på besök.

Min mormor skall snart sälja sitt stora hus, och flytta till en mindre lägenhet = väldigt mycket saker som inte kommer få plats i det nya hemmet. Tog mig en runda i huset och tittade lite på möblerna, bland annat det bord som snart kommer att få flytta in i mitt kök. Kikade även lite snabbt i bokhyllan, och fann där Bo Mossbergs Den nordiska floran, en bok jag jagat ett tag. 2010 års upplaga är slut hos förlagen, och även tidigare utgåvor går som smör i solskenet. Nu hittade jag en från 1992, så växterna stämmer ju fint utom att någon måhända då var allmän men numera rar och vise versa. 



Satte mig och bläddrade lite i den och mormor sa att jag kunde få den. Hurra!
Numera ligger den framme som en bibel bredvid mig på skrivbordet. Tack mormor!

I onsdagsmorse ringde far min och frågade om jag ville med på en tur ut i skogen för att jaga rätt på liten svamp innan frosten biter ihjäl dem allihopa. Tackade ja och satte mig på bussen hem mot landet. Mötte upp pappa och vi åkte först ut i Svartedalen, men vände efter halva vägen då vi kom på att det visst var älgjaktens första vecka.

Vände på steken och färden tog oss tillbaka hem, till en populär elljusslinga dryga kilometern från barndomshemmet. Första hundra metrarna på stigen var inget att hurra för, knappt någon svamp alls och de få man kunde finna var helt uttorkade. Längre in i skogen ljusnade det dock till, började med att pappa fann en trattkantarell, sen stod man med dem runt fötterna, så man inte visste vart man skulle sätta foten utan att trampa ner dem. Efter halva stigen avklarad var en papperspåse från Ica full samt den lilla svampkorgen och vi knatade hemåt igen.



På vägen tillbaka till bilen såg jag något intressant,nämligen en vit ormbunke! Plockade en och stoppade försiktigt ner i väskan för att stoppa i växtpressen när jag kom tillbaka till lägenheten. Efter svampturen fick jag skjuts in till Naturhistoriska museet i Göteborg då de hade öppna magasin kvällen till ära. Kameran var med, men blev liggande i väskan hela den guidade vandringen då jag inte fick tillfälle att plocka upp den då jag var upptagen av att hänföras av alla fantastiska föremål.



Halvkass bild på ormbunken, som dessvärre inte klarade timmarna innan jag kom hem. Den hann skrumpna ihop totalt och bli gul. Tråkigt, men den som lever han lär, så blir att stoppa växterna direkt i pressen eller låta dem växa kvar i framtiden.

Igår åkte jag buss upp till Nordens ark för att gå på första träffen av fyra i en studiecirkel om entomologi som jag anmält mig till. En resa på en och en halv timme, men väl värt det för väl på plats möttes jag av flertalet personer som var som jag, intresserade men ack så ovetande. Vår lärare, Niklas Franc, guidade oss igenom vilka fällor som används vid fångst av småkryp, vilka böcker han rekommenderade (diverse olika tegelstenar på tyska), vikten av att dokumentera sina fynd och mycket mycket mer.



Avslutningsvis fick vi kikat på några insekter i stereoluppar. Fantastiska färger de har, en liten och tråkig svart skalbagge glittrade av regnbågens alla färger när man väl kikade närmre på den. Det här gav sannerligen mig mersmak på småkryp. Nästa träff är redan imorgon och pepp som få!

//Buglady

De flesta har förmodligen hittat hit via min första blogg; Livet långt bort i stan. Har valt att låta den bloggen gå lite skilda vägar från visst innehåll då det är den adressen jag brukar hänvisa till när folk frågar om jag har någon hemsida för mina bilder jag tagit, och främst då modell och mingelbilder. Här på blomsterflickan (jag vet, ett extremt cheesy namn) kommer ett annat intresse istället träda fram, nämligen djur och natur.

Att separera bloggarna göra att de som är lite mer intresserade av kottar och mossor inte behöver scrolla igenom flertalet sidor med cupcakes, modellbilder eller senaste garderobsfyndet, och lika så behöver inte andra parter behöva se close up bilder på maskar, sniglar och tallbarr.

Till dig som hittat hit av på något helt annat sätt passar ju en presentation ganska så bra in. Moa heter jag, är 22 år gammal och bor sedan en vecka tillbaka i Kungälv. Som barn var jag väldigt intresserad av djurlivet runt omkring mig, och man fann mig oftast sittandes sittandes i bäcken för att fånga grodor, eller lyftandes på stenar för att fånga kopparormar. Hade även ett kanske något bisarrt samlande som barn, nämligen på skelettdelar vilka jag samlade ihop till ett eget litet "museum" i ett av uthusen där hemma.

Som barn hade jag lite olika planer på va jag ville bli när jag blev stor, bland annat fanns fiskodlare, marinbiolog eller bara leva helt självförsörjande bland alternativen. Idag har jag blivit stor och vet inte vad jag vill alls. Jobbar på kasino, tidigare som dealer men numera kassör. Andra intressen som finns här i livet är fotografi, litteratur, bakning, film, porslin och andra gamla fina ting, men sånt står mer om i min andra blogg.

Tjofräs!